<<

Har du blivit länkad hit utan att läsa tidigare sektioner av Kortsiktighet, gör det här. Även om det nte är nödvändigt

Vi har nu försökt förklara hur vi ser på de ekonomiska fundamenten som styr och upprätthåller både vår materiella standard men också vårt välfärdssamhälle.

Läser man många manifest eller rörelse- eller partistadgar som skrivs av det som brukar gå under begreppet vänsterorganisationer/partier så går det inte att undgå att slås av det populistiska budskapet många har. Vi har redan varit inne på hur högerorganisationer, populistiska sådana, ofta använder begrepp och definitioner som bara går att finna under en synonymlista på begreppet oanständighet. Och just det kan man kanske inte skylla de rörelser som erkänner sig till en mer vänsterorienterad agenda för. Men populistiska är de. Vi drar inte alla över en kam bara för att vi använder uttrycket "vänsterorienterade".
Anständighet och oanständighet har varit ett centrala koncept för en stor del av den här sajten. Läs gärna mer om vår syn på de begreppen här.

Men för att återknyta till populismen och hur den börjar slå rot även hos mer traditionella politiska rörelser både åt höger och vänster. David Eberhard, överläkare i psykiatri har på ett väldigt pedagogiskt och övertygande sätt framfört tanken att det är vårt samhälle som behöver gå i terapi. I västvärlden, även om han säkerligen talar om Sverige specifikt, här beskriver eller binder han samman välståndssamhället och hur vi disponerar vår välfärd till att i stora stycken "curla" befolkningen. Ju rikare samhället och därmed du och jag blir, desto större krav verkar vi få på att samhället ska finnas till för oss eftersom samhället hela tiden sänker ribban av krav på oss som medborgare. Du kan läsa mer om David Eberhard här .

Skälet till att det nämns är två.
Först, att det säkerligen kan vara ett av skälen till att det är så många som inte bryr sig om var vår livsstil leder oss, och det är ett problem. Det andra är att det också kommer bli svårare och man drar sig extra mycket för att undvika en framtidsvision där den ribban måste höjas väsentligt.
Även om essentiell.org och den bakgrund vi har inte i inkluderar någon som helst ekonomisk merit utan snarare en naturvetenskaplig sådan, är vi trots detta övertygade om att vi har insett och korrekt tolkat de begrepp och ekonomiska fundament som tas upp i det förra stycket. Scrolla gärna upp och läs detta först eller klicka här.

Vad skulle då följden bli för ett samhälle som gradvis eller snabbt ställer om riktningen på hur vi lever eller tvingas leva?
Det är en skitbra fråga. Tyvärr går det (eller vi kan det inte i alla fall) inte att svara på exakt. Det blir spekulationer. Det blir också en fråga huruvida mänskligheten inser eller bestämmer sig för att göra något åt saken samtidigt eller om just ditt, mitt eller vårt land går i bräschen. Det beror också på hur fundamentalt finans- företags- och de nationella ekonomiska systemen är beroende på att de tidigare nämnda luftslotten upprätthålls. Pratar vi "Krügerkrasch"-storlek motsvarande sent 1920-tal eller fastighetsmarknadskraschen 2008 eller ännu djupare?

En sak som vi vet är dock att saker kommer bli dyrare, måste bli dyrare. Ingenting får tillåtas att produceras utan att vara hållbart. Det går inte basera en hållbar ekonomi på att tillverka saker av dålig kvalité så att vi ska vara tvungna att kontinuerligt köpa nya.

Vän av ordning kan och gör säkert, invändningen att det redan nu inte finns nåt krav på att vi måste köpa de där $-STORE paraplyerna som går sönder väldigt snabbt. Vi kan redan nu välja att köpa de dyrare, mer hållbara kvalitetsvarorna. Men det gör vi inte, är det direkta svaret. Vare sig du köper de billiga för att du inte har råd att köpa ett paraply för 400 kronor eller om du har råd men du ändå köper 49:90 kronorsparaplyet på bensinmacken "för att det är ju så billigt" och samtidigt intalar sig att man sparar pengar, så köper vi/alla alltså de billiga trots att vi kan köpa det som är dyrare och av högre kvalité.

På de 20 åren som kvalitetsparaplyet håller hinner man köpa i snitt (2 per år?) 40 stycken billiga till en kostnad av 2000 kronor. Och samtidigt ligger 39 stycken trasiga paraplyn och skvalpar i våra världshav.
Och du, vännen av ordning, även om vi håller med om att det valet redan finns, alltså att vi alla väljer att agera hållbart i denna fråga och bara köpa kvalitetsparaplyerna så hamnar vi ju faktiskt ändå just i den situation vi eftersträvar och ser framför oss. Och det är den situationen vi inte vet konsekvensen av. Alltså om insikten av de negativa konsekvenserna av slit-och-släng-mentaliteten får fäste hos människor kommer det få konsekvenser för världsekonomin. Vi är alltså tillbaka i resonemanget om vad som händer med välfärdssamhället om den ekonomin rubbas?

Tydligen är det alltså så vi fungerar. Vi fortsätter köpa de billiga skitparaplyerna. Och om vi är så "dumma" måste det helt enkelt bestämmas att de inte får tillverkas. Punkt slut. Den skeptiske invänder kanske med att säga att det är ett översittar- eller storebrorsamhälle som tvingar på sina medborgare i en viss riktning eller synsätt. Vi kan inte annat än med viss skamsenhet säga att det ändå måste gå till så. Det är inte bara Narcissistiska politiker eller oanständiga företag som skapar den ohållbara värld vi lever i. Vi måste inse att vi underhåller den. Och vi är uppenbarligen inte öppensinnade nog att förstå detta.

Den här tanken om att kvalité och hållbarhet måste i det närmaste grundlagstiftas

Även om överskriften till detta stycke angav att vi skulle beskriva vad som händer med (välfärds)samhället vid en total omvälvning av detta så medger vi att det inte går att göra i detalj.

Vad vi vet och har försökt underbygga med resonemanget ovan är att vi med stor sannolikhet kan glömma politiska drömmar som 6-timmars arbetsdag och liknande. Det är i den frågan också okänt om de rörelser som förespråkar dylika utökningar av välfärden inser att det välstånd som överhuvudtaget gör det möjligt att rent budgetmässigt införa 6-timmars arbetsdag, kommer från det välstånd den globala handeln och konsumtionssamhället skapar.

Eller med andra ord, alla de rättigheter och omsorg vi associerar med vår välfärd bygger på att det ligger en massa paraplyer i världshaven.

Det är viktigt att poängtera det även för dem som vill bygga ut den. Det bygger på att landet ska tjäna mer pengar (skatter). Ska de tjäna mer pengar måste vi tjäna mer pengar. Om vi ska tjäna mer pengar måste företagen tjäna mer pengar. Ska företagen tjäna mer pengar så måste...ja ni fattar.

Vi inser att ovanstående är signifikanta förenklingar men som vi ofta påpekat, även om exemplen är tagna ad-hoc är poängen det inte.