<<

Den poäng vi vill göra och som vi byggt upp argumentationen för, är att världen i allt högre grad verkar bestå av oanständiga människor som har mer eller mindre Narcissistiska drag.

essentiell.org gör inga anspråk att besitta några som helst meriter att formellt göra en klinisk diagnos enligt några DSM kriterier.
Men att dessa personlighetsdrag är på stark frammarsch har vi redan refererat till de som har de meriterna: American Psychological Association kunde redan 2011 visa att narcissistiska drag är på tydligt uppåtgående och att de verkar följa en trend. Ju bättre tider i (världs)ekonomin, desto fler och ökande andel av befolkningen antar Narcissistiska drag. Läs mer här

Vi använder "Narcissism" i mer generella ordalag som de brukar användas i folkmun, det vill säga säkert en kombination av, egocentrisk / extrovert / låg självkänsla / manipulativ / grandios / självupptagen / uppmärksamhetssökande / bekräftelsesökande. Eller för den mer psykologiintresserade: en mix av sanna narcissistiska, histrioniska, psykopatiska, och Machiavellistiska personlighetsdrag.

Begreppet är av avgörande betydelse och går som en röd tråd genom hela argumentationen på denna sajt och det är därför vi går igenom begreppet i detalj. Det är också ett av skälen till att vi ser en ökad risk för att vårt samhälle ökar och inte minskar hastigheten mot den där allegoriska bergväggen.

Den implicita tillika olyckliga omständigheten är att människor som har narcissistiska personlighetsdrag och därmed låg självkänsla med inslag av mindervärdighetskomplex, har en inneboende drivkraft att kompensera denna genom att sträva mot positioner med makt och maktutövning. Vare sig det är politiska-, företags- eller myndighetsutövande positioner.

Om vi accepterar den grovt förenklade bilden av att världen är indelade i två "raser" som Victor Frankl föreslog (läs här), är vi dock fortfarande många (förslagsvis hälften) som inser och förstår den trångsynthet och kortsiktighet många ledare i världen uppvisar. Vi ser hur de genom politiska och ekonomiska agendor hoppar in som clowner på den globala arenan för just politik- och ekonomi-maktspelet och hoppar och voltar och trollar och gör kullerbyttor och grimaser för att vi som tittar på ska klappa händerna. Allt för att fylla deras i övrigt tomma hink av självkänsla. Ordet självkänsla är valt med omsorg då vi skiljer på det och självförtroende. För så länge clownerna befinner sig i rampljuset, där de tycker att de hör hemma, har de mer än nog av självförtroende.

Och problematiken ligger i att alla klappar händerna och tycker att det är strålande. Det är den trenden som är och kommer bli farlig för oss, mänskligheten för att låta högtravande. Vår vän av ordning som brukar dyka upp ibland, och det tackar vi för, invänder säkert att det ju bara är hälften som applåderar? Absolut, det stämmer. Men vi sitter tyvärr inte i samma arena. Vi sitter i arenan bredvid som är lite mindre och inte har lika många platser. I den arenan är det också lite svårt att få någon att gå upp på scenen då nästan ingen har det behovet att synas och få bekräftelse. Läs gärna mer om att "Predika för de redan frälsta" här.

Vi måste dock börja reagera och den här sajten är väl tänkt som ett uttryck för den reaktionen men det är tveksamma, nästan lite motvilliga steg upp på scenen, hukandes bakom lap-topen vi bär med oss.

I publiken i clownarenan sitter så klart de likasinnade, det är själva innebörden av allegorin. Bland dem sitter dock även anständiga människor som beter sig oanständigt för att de helt enkelt inte nås av information och ideal som är sanna. För att sätta en etikett så kallar vi den gruppen etablissemangbekämparna och vi har adresserat den gruppen tidigare under "Internet och spridning av information", läs här.
Den gruppen tror att vi, i den lite mindre arenan, vi som torskat och sitter och knappt än har fattat det helt makalösa i att Clownen vann(?!), att vi är etablissemanget. Dessa kan vi fortfarande nå om de bara kan fås att inse att det är clownen som är etablissemanget och egentligen alltid varit det.

Det är inte essentell.org's intention att peka ut individuella människor även om vi tidigare skämtsamt tagit upp Donald Duck i något sammanhang. Men vi anser att han ger lika mycket som han får räkna med att ta även på samma villkor och hoppas det känns ok att göra så.

Men anta att en person innehar ett lands högsta ämbete och att den personen, när hen intervjuas, håller tal, twittrar eller fejsboockar och dylikt, vid upprepade tillfällen känner sig manad eller kanske tvungen att poängtera att hen är ett geni, att hen's IQ är ett av de högsta, att hen känner kända personer, hen har stora händer (eller åtminstone större än genomsnittet), hen är den bästa byggaren (av saker), den bästa förhandlaren, den bästa... väntavänta...Hen sitter på ett lands högsta ämbete, kanske till och med en knapptryckning från att kunna starta ett 3:e världskrig och du anser det helt nödvändigt att inflika att du "känner kända personer"? Som åskådare eller mottagare av sådana uttalanden blir det lite knepigt. Den första känsla du får är den att vilja skratta. På riktigt alltså. Men ganska snabbt inser man vem som gjort uttalandet och vilka implikationer det får. Då vill man slita sitt hår.

Eftersom den första känslan är den av cynisk glädje eller humor, är det en fullt berättigad fråga att undra om de här människorna förstår att resten av oss ('den andra halvan') på ett fundamentalt sätt inser hur uppenbart löjligt och kompensatoriskt det är? Även de vet ju hur man brukar skämta om att framförallt män köper stora bilar eller är grandiost materialistiska för att kompensera för storleken på specifika kroppsdelar.
En "narcissist" från den andra halvan behöver ju bara öppna munnen för att det ska framgå vilken halva den kommer ifrån, så förstår de att vi direkt fattar både att de har en personlighetsdragsskruv lös samt att de kompenserar?
Tro inte att det går att dölja. Även små vardagssituationer...som när du kör på motorvägen. Det är ingen kö men mycket bilar i varje körfält. Du ser en bil komma till höger om dig, på en påfart till motorvägen. Anständig som du är saktar du ner för att ge plats. Bilen blinkar inte, den smyyyger i stället sakta in i utrymmet mellan din bil och den framför dig. Föraren av den andra bilen väntar så länge som möjligt och nyttjar hela påfarten och nästan lite till, för att undvika att med rattrörelsen avslöja att det är han som svänger in i ditt körfält. Det är som att föraren av den andra bilen vill poängtera, eller att det ska verka som, att påfarten är huvudvägen och motorvägen är påfarten till hans väg.
Det skulle ändå in i märgen vara outhärdligt för den andra föraren att erkänna att han var tvungen att anpassa sig till någon eller något annat. I detta fall alla andra bilar och deras hastighet och vägbana.

Den typen av händelser (alltså inte bara med bilar) är vardagen full av. Vet dessa människor om att vi andra som ska vara anständiga sitter i förarsätet och skrattar högt. På riktigt.
Alltså tack för att ni ger oss andra glädje men hoppas att ni också inser hur fruktansvärt uppenbara ni är. Hur ni pratar, agerar och i övrigt kompenserar för den tomma hinken. Uppenbart. Visst är det ett mycket ordinärt och kanske larvigt exempel med bilen bland andra som skulle vara mycket bättre men just detta låg i skrivandes stund nära till hands.

Även om vi slår in dörrar som redan är öppna här, och landar lite larvigt på mattan innanför dörren samtidigt som vi harklar oss och försöker resa på oss lite oberörda; Om det skulle vara någon som faktiskt har de narcissistiska drag vi tar upp här och läser detta, eller ni som är anständiga kan ju lite i förbifarten be de ni känner som uppfyller kraven att läsa detta, snälla ni, vi vet och vi förstår att ni behöver eller måste kompensera och därmed få några extra droppar i den där allegoriska hinken och att vi tycker ni är ganska lustiga. Alltså inte som i "Vad roligt!" lustiga, utan mer som "Vad i h-e!" typ av lustig.

Med det sagt, och även om vi inser att det är på gränsen till taskigt och oanständigt, är det dags att vi öppet visar det löje ni så uppenbart framkallar och det förakt ni förtjänar.
Vår framtid kan bero på det.