• essentiell - Kortsiktighet

    Männsikan verkar ha en gen för kortsiktighet. Och sakna en för långsiktighet.

    Läs mer här
  • essentiell - Liv i universum.

    Att liv kan uppstå i universum vet vi. Vi finns. Varför kan vi inte upptäcka annat? (fast vi borde)

    Läs mer här
  • essentiell - Halva Mänskligehten

    Vi är många som häpnas över den till synes explosionsartade globala ökningen av bekräftelsetörstande clowner som vinner mark och makt

    Läs mer här

Liv

Att liv kan uppstå i universum vet vi. Vi finns. Varför kan vi inte upptäcka annat? (fast vi borde)

LIV

Det finns väl avvägda och rimliga antaganden för uppskattningen av Liv på andra ställen i vår galax. Dessa uppskattningar är entydiga: Vi borde kunna se spår av dem....

FERMI'S PARADOX

...fast det gör vi inte. Fenomenet att även konservativa uppskattningar av liv annorstädes ett universum fyllt av liv,och den fullständiga brist på spår från dessa, kalls Fermi's Paradox.

DRAKE EKVATIONEN

De sannolikhetsbaserade uppskattningar på mängden Liv som skulle kunna finnas på andra ställen i vår Galax har sin grund i Drake's Ekvation

ESSENTIELL - L -

Fermis' Paradox har som en lösning att det är något grundläggande fel på Drake Ekvationen. En av termerna som ingår är tiden som ett annat liv spenderar som teknologisk civilisation - "L".

- L - MÄTT
I SEKLER?

Drake Ekvationen är egentligen en fullständigt rimligen formulerad ekvation och om mängden liv rimligen ska överenstämma med vår oförmåga att upptäcka dylikt, är en risk att det är termen "L" som uppskattats fel.

FRAMTIDEN

Vi måste bestämma oss: Vår samtida välfärd eller mänsklighetens.

Liv (annorstädes)

Det är väl den här sektionen eller delen av de tredelade röda tråden som skiljer essentiell.org från liknande sajter. Förutom att den är full av en massa text som är jobbig att läsa är att vi beaktar att det kanske är så att det finns ett inneboende problem för intelligent liv. Kanske. Den här tanken är inte på något sätt kontroversiell eller ny inom forskarvärlden. Idén diskuteras ofta livligt och seriöst och även forskare som sitter på ståndpunkten att risken är ytterst marginell anser själva frågeställningen vara korrekt och vetenskapligt berättigad.

Det är många av oss som tittar på världen, lyssnar på nyheterna och som dagligen skakar på huvudet för att många av de saker vi hör och läser om, är så dumma. Hur många är inte vi som tänkt att "hur skulle inte världen se ut om människor som mig själv skulle få bestämma". Och det är ju sant. En stor del (hälften?) av oss skulle faktiskt kunna få oss och jorden att må bättre om bara de fick bestämma. Men så är det inte med få undantag. Av någon anledning lyckas alltid de som skapar situationen, de som förvärrar, de som vi skrattar åt, vara de som bestämmer. Det är som att det är en universell lag att de som regerar och därmed fastställer den politiska, ideologiska och ekonomiska kompassnålen är den oanständiga delen. (och om du följt en länk hit utan att blivit introducerad till begreppen anständighet/oanständighet kan läsa om det här)

Vi ska återkomma till det här med den delen av mänskligheten som verkar vara lite annorlunda, de oanständiga men om vi börjar där det var tänkt.
Att liv borde kunna uppstå på jordlika planeter i universum, alltså med nån sannolikhet, är inte särdeles kontroversiellt. De i forskarvärlden som tror att chansen till detta är 0% är ytterst få, vi finns ju som sagt om inte annat.
Så vi får anta utan större kontrovers att det finns en chans att liv kan uppstå i universum och även om den chansen (kanske?) är ytterst liten så finns den. Att det livet sen skulle utvecklas till intelligent är också möjligt, även om den sannolikheten så klart är mindre än att "bara" uppstå. Och att det intelligenta livet i sin tur utvecklar ett liv baserat på teknologi kanske inte är så mycket mindre sannolikt än att livet lyckas bli intelligent, men det är i alla fall lite mindre sannolikt än att livet stannar i att "bara" vara intelligent. Det vill säga när vetenskapen viktar dessa sannolikheter antar de att det stora hoppet i de inneboende sannolikheterna är mellan liv och intelligent liv, inte mellan intelligent liv och teknologiskt liv. Vilket rimmar väl med den intuitiva uppskattningen att så är fallet.

Även om den röda tråden i det här resonemanget inte är helt klar än så vill vi redan nu fastslå att intelligent liv som uppnår en teknologisk standard som är snarlik vår egen, inte är omöjlig.

Hur liten sannolikheten än är för detta så är det möjligt och ses i den meningen inte som spekulativt av forskarsamhället. Man kan till och med säga att möjligheten är ett axiom. Axiom = ett fakta eller antagande som inom ramen för systemet inte kan bevisas men som på grund av sin sin logik anses sann utan kontrovers och ifrågasättande. Utan att gå in på några filosofiska turer kring definitionen av sann så är det ändå viktigt att påpeka att vad axiomet avser är att möjligheten är sann.

FERMI'S PARADOX

Har du blivit länkad hit utan att läsa tidigare sektioner, gör det här. (eller scrolla bara upp till det inledande stycket). Även om det inte är nödvändigt

Att intelligent liv skulle kunna uppstå nånstans i universum anses alltså som ett axiom. Vi kan dock inte se några spår av sådant liv. Och med spår avses specifikt något forskarsamhället anser vara synonymt med teknologiskt liv och det är elektromagnetisk strålning. Det är helt enkelt så en teknologisk civilisation definieras i det här sammanhanget. Elektromagnetisk strålning är allt från det vi allmänt kallar "ljus" till radio- eller mikrovågsstrålning eller egentligen vilken typ av strålning som helst som en teknologisk civilisation skulle kunna lämna. Klicka här för en schematisk bild över elektromagnetisk strålning.
På sajten generellt och i den argumentation som följer kallas sådant liv eller en sådan civilisation som "radio-aktiv" för enkelhetens skull. Det vill säga att den är upptäckbar genom att lämna efter sig spår av vilken som helst typ av elektromagnetisk strålning. Dock, eftersom just radio-vågor befinner sig i den låg-energetiska delen av spektrumet och därmed besitter störst förmåga att nå långt och inte stoppas på vägen, så att säga, är det främst den typen av strålning vi letar efter med våra enorma radio-teleskop.

Våra egna spår som började med de första radiosändningarna i början av förra seklet har nu hunnit omkring 110 ljusår bort från oss. Det vill säga våra egna spår har knappt intagit en bråkdel ens av vår egen galax, men de fortsätter att komma kontinuerligt.
Hur som helst, skälet till att vi inte upptäckt några signaler från annat liv i vår galax beror inte på att de teleskop eller instrument vi har är dåliga eller inte uppfyller nån form av high-tech kriterium på upplösning eller känslighet. Det gör de. Och vi borde alltså kunna upptäcka sådana signaler om de funnits.

Men det gör vi inte.

Det är i det avseendet inte konstigt att den kände Italienske fysikern Enrico Fermi (1901-1954), även känd som atombombens fader, adresserade det här förhållandet med de nu kända orden "Var är allihop?"
Även känt som Fermi's Paradox

DRAKE EKVATIONEN

Har du blivit länkad hit utan att läsa tidigare sektioner, gör det här. Även om det inte är nödvändigt.

Vi talade tidigare om sannolikheter för att (inte lligent)liv skulle kunna uppstå på jordlika planeter i universum. Konsensus var att sannolikheten inte är noll, det vet vi eftersom vi finns. Sen att det livet skulle utvecklas till intelligent liv är behäftat med ytterligare en sannolikhet, och att sen i sin tur utveckla teknologi så att en sådan civilisation överhuvud taget skulle kunna detekteras eller upptäckas med hjälp av exempelvis radio-teleskop är i sin tur förknippat med en (något) mindre sannolikhet.

Om man kunde göra rimliga antaganden om de ingående sannolikheterna skulle man ju faktiskt kunna göra en uppskattning av ett rent statistiskt antal ställen (planeter) som härbärgerar intelligent liv.

Och det har forskare så klart redan gjort.

1961 samlade fysikern och astronomen Frank Drake ihop den kunskap man har om de sannolikheter vi tog upp innan i en ekvation som därefter kallas Drake's ekvation, eller Drake ekvationen.
På desktop-versionen finns den alltid klickbar uppe i högra hörnet. I ekvationen ingår följande termer:

  • N = antalet ställen/planeter på andra ställen än på jorden som vi skulle kunna upptäcka och alltså är eller har varit "radio-aktiva". N är alltså svaret på den frågeställningen professor Drake ställde
  • R = Hur ofta bildas stjärnor? R anges i antal nya stjärnor i vår galax per år
  • fp = andelen av dessa stjärnor som även har planeter
  • ne = antal planeter per sådant system som ligger inom den "beboeliga zonen". I vårt eget solsystem skulle detta vara 3, Venus, Jorden och Mars
  • fl = andelen av dessa som verkligen utvecklar liv, även om det bara är som en encellig liten bakterieliknande livsform.
  • fi = andelen av dessa som utvecklas till intelligent liv.
  • fc = andelen av dessa som utvecklas till teknologiskt avancerade eller "radio-aktiva".
  • L = livslängden för det radio-aktiva livet. Alltså inte livslängden för livet per-se, utan bara längden i tid som ett sådant liv är radio-aktivt och därmed förväntas kunna upptäckas.
I korthet går ekvationen ut på att räkna ut en uppskattning av antalet planeter som utvecklar liv och som dessutom når en teknologisk tidsålder som gör den "upptäckbar". Vi har kallat och kallar en sån civilisation för "radio-aktiv", icke att blanda ihop med "det-har-hänt-en-kärnkrafts-olycka-radioaktiv-typ-av-strålning". Utan helt enkelt att det uppkomna livet är upptäckbart genom sändningar inom nåt strålningsområde såsom radio, micro, röntgen, gammastrålning och så vidare...(vilket vi adresserat tidigare)
Som exempel: Utsändningen av nyheten om mordet på J.F Kennedy's bror Robert Kennedy 1968, nådde alla nyhetsredaktioner runt om i världen inom bråkdelar av en sekund. Radiosignaler sprids ju dock som en expanderande sfär åt alla håll (i rymden), inte bara mot mottagaren förstås.
exempel
.
Även om nyhetsredaktionerna nåddes av sfären inom bråkdelar av en sekund så tog det ungefär 1,2 sekunder för invånarna på Månen att nås av nyheten om mordet. Och om vi för argumentationens skulle anta ratt det finns intelligent och teknologiskt avancerat liv på en planet i stjärnsystemet Gliese 738 som ligger ingefär på 50 ljusårs avstånd från jorden, skulle de omkring nu också nås av den chockerande nyheten. Det är även lätt att inse att sådant informationsutbyte även fungerar i motsatt riktning. Det vill säga om antalet civilisationer (N i Drake's ekvation) är stort nog så ju också sannolikheten högre att vi kan förvänta oss att upptäcka spår från en sådan civilisation. Alltså:
Det skulle medföra att nyheten om den sorgliga bortgången av prinsessan Ȝ´ơƾ Ƈħƺŧƣƨ från kungariket Ɯŧƣɣħƪ på Gliese 738, snart även kommer nå jorden.

Vi har sedan början av förra seklet (säg ≈110 år) varit "radio-aktiva" och sänder sedan dess ut nyheter och allehanda information dygnet runt från hela jorden, vilka kan upptäckas inom den sfär av stjärnsystem som per definition ligger inom ≈110 ljusår. Om mänskligheten hade varit 10000 år gammal, som "radio-aktiv", hade den sfären haft en radie på 10000 ljusår.

ESSENTIELL - L -

Den här sektionen "essentiella - L" finns även med som sektion i "Kortsiktighet" som slutar med essentiell.org's syn på försvar och militär upprustning. Om du är länkad från den kanske du bör börja från början i den här sektionen om "Liv", här Eller så kan du ha blivit länkad från någon annanstans än "Drake's Ekvation", då föreslår vi att du börjar här. Även om det inte är nödvändigt

Narcissism och Kortsiktighet är uppenbarligen både två av mänsklighetens aber samt två av de utmärkande egenskaperna (och ökande sådana) hos stora delar av världens nuvarande ledarskikt.
Visst finns det dock lysande undantag till kortsiktighet och Narcissistiska ledare!

Etiopiens premiärminister förtjänar ett alldeles speciellt omnämnande i det sammanhanget, läs mer här.
En ledare som sannolikt med risk för sitt eget liv ser till en långsiktig lösning på en konflikt med grannlandet Eritrea. Även om exemplet inte har med hållbarhet att göra är det ett lysande exempel på en person som ser kanske 100år in i framtiden och inser att en fred, i ett långsiktigt perspektiv, kommer gagna både hans eget land och minimera lidande och förödelse generellt. Han hade säkert kunnat skaffa sig kortsiktiga förmåner i meningen rikedom och att inte löpa risken att bli mördad samt en markant ökad chans att bli omvald i en sfär av ett i övrigt skeptiskt ledarskap. Men den vägen valde han inte. Han är ett lysande exempel på anständighet.

Det var en avstickare.

Ser vi på den situation vi har samt (i allt högre grad) i ett historiskt perspektiv av narcissistiskt/oanständigt, polariserande, nationalistiskt och fördomsfullt politiskt ledarskap, har just den situationen och de egenskaperna alltid varit framträdande kännetecknen i tider som föregår - krig. Med det avses inte någon global domedagsvision. Allt det vi tar upp är och ska vara tänkt som tankeställare. Att vi mänskligheten kanske ska se på vår omvärld i ett annat ljus och kanske förstå den bättre och därmed agera redan i dag på ett sätt som inte främjar en framtid som kan sluta med klimatkatastrofer och/eller nya mer eller mindre globala konflikter.

Men det är klart, om de illavarslande tecknen skulle visa sig faktiskt leda till globala krig, skulle det ju för en gång skull sannolikt vara det sista vi upplever. Med den vapenarsenal mänskligheten besitter och med tanke på regimerna och ledarna som sitter på den ökar ju också sannolikheten för att ett eventuellt globalt krig i bästa fall skulle innebära oöverskådliga systemiska kollapser där vi skickas tillbaka århundraden i samhällsstandard, och i värsta fall total förintelse.

Det resonemanget leder oss osökt till det essentiella L. Eller alltså den termen i Drake's Ekvation som uppskattar livstiden för teknologiskt intelligent liv. Alltså livstiden som det livet är "radio-aktivt" (detta togs upp tidigare här.)

Vi får anta att uppskattningen på de termer som ingår i Drake's Ekvation är rimliga och väl avvägda mot den kunskap vi besitter inom de områdena. Dock, även med relativt konservativa uppskattningar kommer man fram till ett tal (N) som är så pass stort att vi har visst fog för att tillsammans med Enrico Fermi utropa just "Var är allihopa?". Var ligger då felet?

Vi har redan diskuterat Drake's Ekvation och att den självklart inte får ses som ett exakt mått på antalet ställen i vår galax som inte bara uppnår medvetande eller intelligens utan även blir teknologiskt avancerade som vi. Drake's ekvation tar inte ens för givet att det överhuvudtaget finns annat liv förutom vår egen civilisation. Utan ekvationen fungerar som ett sätt att lägga frågan på bordet och skapa en debatt kring frågeställningar och sannolikheter kring, liv, hur, när, var, uppkommer det. Men också hur länge och om det uppnår intelligens.
Alla dessa är mer eller mindre spekulativa. Dock knappast frågan om liv kan uppkomma. Vare sig det stannar som en encellig bakterieliknande organism eller fullföljer hela evolutionen fram till att bli "radio-aktiv", så är hela forskarsamhället överens om att möjligheten till själva uppkomsten av liv inte är spekulativ. Vi finns ju om inte annat...

Drake's Ekvation består av en rad sannolikhetsuppskattningar på just de ovan nämnda förekomsterna (om liv blir intelligent, om det uppnår radio-aktivitet, antal jordlika planeter...).
essentiell.org väljer att debattera denna fråga utifrån uppskattningen på L, det vill säga livslängden för ett teknologiskt avancerat liv. Det finns ju någonstans fog för att fråga sig själv och oss andra "Var är allihopa?". Baserat på grundläggande och djup kunskap om de flesta parametrarna i ekvationen kommer man fram till ett tal N som är så pass stort, eller det finns så pass många ställen i vår galax som teknologiskt avancerat liv uppkommer, att vi borde kunna upptäcka spår av dessa. Spår som i strålningsspår, vare sig det är radio, mikro, röntgen eller gamma-strålning så är den typ av spår en inneboende kvarlåtenskap av dylikt liv. Vi, eller teknologiskt liv kan inte undgå att stråla helt enkelt.

Trots detta kan vi inte upptäcka någon form av liv, var vi än riktar de mest känsliga av våra (radio)teleskop. Det har vi redan fastslagit.
Antalet dylika civilisationer (N) är således överskattat, eller

...är sådana civilisationer i snitt helt enkelt inte speciellt långlivade.

Det vill säga den uppskattning vi får på N (som uppenbarligen är för högt) beror på att vi uppskattar att L är för högt. Ja vän av ordning, det kan absolut bero på att vi uppskattar de andra termerna för högt också.
Och de som tror det är fullt fria att skapa sina egna funderingar kring de spörsmålen.

Drake uppmanade oss explicit att skapa debatt kring livet och evolutionen av universellt sådant och essentiell.org väljer att se det från den möjliga aspekten eller risken att vi (det universella livet, vi) i snitt inte lyckas överleva speciellt länge. Det finns alltså en inneboende (engelskans intrinsic) egenskap för att liv, när vi väl uppnår ett visst mått av teknologisk standard, agerar på ett sätt som är så fundamentalt eller monumentalt ohållbart att vi relativt snabbt skickar ner vår civilisation till en samhällsstandard där vi inte är längre "radio-aktiva"
I bästa fall ska tilläggas. Möjligheten, eller risken finns ju förstås att skälet till att L är relativt kort är också att vi förintar oss själva. Men som sagt, vi förespråkar inga undergångsvisioner utan allt vi vill är att du som läsare och vi alla, ska tänka till och helt enkelt leva och handla med ett sikte som inte pekar mot det hållet.

För att knyta ihop säcken kring essentiell.org's argumenterande kring hur vi kan (borde?) se på frånvaron av spår av liv i universum förutom vår egen mänsklighet.
Vi är som sagt ingen domedagssajt. Om det skulle vara så att snittlivslängden för teknologiskt avancerat liv verkar vara universellt lågt innebär det ju inte per automatik att vi utrotar oss själv. Bara att vi slutar vara "radio-aktiva",

Stenåldersmänniskan eller för den delen, mänskligheten under medeltiden, var högst fungerande samhällen på sina egna termer. Men de saknade sätt att kommunicera på ett sätt som kan detekteras från rymden. Men är det verkligen dit vi siktar? Ska vi inte hjälpas åt istället och sikta på ett hållbart samhälle?
Och skulle det vara så att vi faktiskt slagit in en dörr eller två för en del läsare kan vi tänka oss att de dörrarna delvis var stängda från början för att de är så förbaskat trötta på att höra om hållbarhet hit och hållbarhet dit. "Jävla-skit-hållbarhets-samhälle".

essentiell.org "skiter" i huruvida nån eller du är trött på att höra om hållbarhet. Det är det enda sättet som vårt samhälle kan överleva längre än 100 år till. Och då tar vi i, för att försöka vara positiva. Och den förändringen kan bara du, jag, vi ändra på genom att kräva hållbarhet av de som bestämmer. Eller se till att vi bestämmer själva.

- L - MÄTT I SEKLER?

Om vi sammanfattar förra stycket: Det finns ett sannolikhetsbaserat sätt att uppskatta uppkomsten av teknologiskt avancerat liv, här kallat "radio-aktivt" (=N), på andra ställen än på jorden. Det sättet eller den ekvationen heter Drake's Ekvation (Drake Ekvationen). När man använder den ekvationen för att beräkna detta tal N är det så pass högt att vi borde kunna detektera spår av dessa med hjälp av exempelvis radio-teleskop

Men det gör vi inte. Så till den grad förvånande att en av historiens mest kända fysiker utbrast: "Var är allihopa?"

Av flera olika möjligheter eller orsaker till att N uppenbarligen är för högt uppskattat beaktar vi på essentiell.org möjligheten eller egentligen risken att det är L, snittlivslängden för radio-aktivt liv, som är för högt uppskattat. Det är för övrigt ingen ny eller originell tanke. Den kände fysikern Carl Sagan spekulerade även han i dessa termer och ägnade även han i stort sett sitt liv åt miljö-, klimat-, hållbarhets- och upprustningsfrågor.

Den stora knäckfrågan blir alltså i slutändan, ok hur stort är L då?

Givet att de andra termerna är uppskattade på ett rimligt sätt vet vi att L inte kan vara miljontals år.
Inte ens tiotusentals år. Om den vore det skulle rymden vara fylld med en massa radiobaserad gibberish och vi skulle vara väl förtrogna med frånfällen av en mängd kungligheter och galaxintriger. Inte bara från Gliese 738.
Nej, givet att de andra parametrarna är väl avvägda och rimliga måste L mätas i sekler snarare än millennier för att passa in i det faktum att vi själva inte kan upptäcka, eller inte förvänta oss att kunna upptäcka liv utanför jorden under vår egen livstid.

Sekler kära ni och vi har redan förbrukat 110 år av denna tidsrymd.

VÅRT FRANTID

Har du blivit länkad hit utan att läsa tidigare sektioner, gör det här. Även om det nte är nödvändigt. Du kan också med fördel läsa sektionen om kortsiktighet också innan du läser nedan stående, läs här.

Som förra sektionen avslutades så verkar snittlivslängden för liv som uppnår en viss teknologisk standard vara relativt kort, till och med så kort att den mäter i århundraden och vi har som sagt redan "förbrukat" drygt 100 år av den livslängden.


Men om vi räknar med att vi bara har ett par sekler i snitt. Vad ska vi göra för att undvika en framtida tragedi? Vilka tecken av idag finns på att det verkligen finns en risk att det är L:et som är essentiellt? Det vill säga om L verkligen är ett par sekler och vi mänskligheten, varande ett liv och som sådant uppenbarligen behäftat med den inneboende egenskapen att ruinera sig själv, bara har några ytterligare sekler kvar som teknologiskt högtstående, har vi då inte ett ansvar att försöka se tecken på att vi är på väg åt fel håll? Eller kanske formulera det ännu mer kategoriskt:

Eftersom liv kan ha en inneboende egenskap av att ruinera sig själv, inte hålla på att debattera om vi står inför klimatkatastrof(er), om nedrustning är bra, om whatnot...utan helt enkelt acceptera att alla saker som utmärker sig som potentiella orsaker till en tragedi, är det.

Den engelska versionen av den här sajten är lite annorlunda än den svenska då den inte är direkt översatt utan skriven med det andra språket som templat. I vissa fall till svenska och i vissa fall till engelska. Så vissa saker är mer extensiva i den ena och vice versa.
Hur som, vi har argumenterat för risken att liv har en inneboende egenskap att att ruinera sin egen teknologiska standard. Det vill säga livslängden för hur länge teknologisk avancerat liv upprätthåller den standarden är kort, till och med så kort som sekler.

Om vi ska titta på varför det skulle kunna vara så finns det en hel del tecken omkring oss i världen av vilka vi grundligt tagit upp några. Global uppvärmning, andra klimatkatastrofer som resursslöseri, slit-och-släng-samhället och paraplyer i världshaven och dylikt. Om inte kan du göra en avstickare hit.
Om vi dock backar och tänker efter vad det betyder att livslängden för ett teknologiskt avancerat (radio-aktivt) samhälle verkar kortlivat så säger ju det egentligen bara det. Inte att livet i sig är kortlivat eller att vi kommer bli förintade som liv. Bara att vi kommer nå en tidsålder då den teknologiska standarden kommer bli så nedskalat att vi inte längre mäktar med att skicka ut några spår av oss själva eftersom det är just det vi inte gör på motsvarande vis. Det vill säga, vi ser inte några spår av annat, radio-aktivt, liv utanför jorden.

Tyvärr eller hur man nu börjar en sån sektion, men tyvärr antar essentiell.org att oberoende av hur stora eventuella klimatkatastrofer än blir...Alltså även om den globala snittemperaturen skulle höjas 10 grader inom 5 år, eller globala pandemier på motsvarande sätt skulle utplåna 95% av mänskligheten, skulle vi fortfarande vara radio-aktiva.

Det är svårt att se framför sig en katastrof av sådana monumentala proportioner att vi skulle gå från radio-aktiv till radio-tyst. Men i argumentationen om varför vi inte upptäcker liv utanför vår jord är det just att nånting gör att de blir radio-tysta.

Det kan bero på nåt av följande, och då beaktar vi ALLA möjligheter även de som hör hemma i Science Fiction litteratur och i religiösa skrifter:

  1. Det finns en gud trots allt, och att livet på jorden är unikt i alla tänkbara avseenden
  2. Livet på jorden är unikt, fast utan gudomlig inblandning
  3. Livet är inte unikt i alla avseenden men extremt ovanligt vilket innebär att det inte är L som är överskattat utan några av de andra parametrarna i Drake's Ekvation
  4. Liv lyckas faktiskt, med eget förfarande, att fixa en katastrof av de monumentala proportionerna som vi påstod var svårt att se att vi skulle lyckas med. Och i princip förintar 100% av sig själva.
  5. Av externt förfarande*, som globala pandemier utan motstycke, förintar 100% av livet i fråga (eller civilisationen i fråga).
  6. Livet lyckas faktiskt, med eget förfarande, att fixa en katastrof av de monumentala proportionerna som vi påstod var svårt att se att vi skulle lyckas med. Men förintar inte 100% av civilisationen utan 99.9..% så att det liv som är kvar producerar en sån ringa och obetydlig kommunikation så att den i alla de avseenden vi tar upp här, kan anses vara oupptäckbar.
  7. Det finns annat liv i universum men detta kontrolleras så att all kommunikation sker riktat eller begränsat (eller på andra sätt än radio-aktivt) inom denna civilisation och att denna, i ont uppsåt "sväljer" nyuppkomna civilisationer när dessa upptäcks.**
  8. Det finns annat liv i universum men detta kontrolleras så att all kommunikation sker riktat eller begränsat (eller på andra sätt än radio-aktivt) inom denna civilisation och att denna, i gott uppsåt "sväljer" nyuppkomna civilisationer när dessa upptäcks.**
  9. ...finns det fler varianter?

* I punkt nummer 5, "...externt förfarande", ryms ju också exempelvis katastrofer av sorten där extrema meteoriter slår ner på jorden och förintar i princip 100% av mänskligheten. Eller i kombination med punkt 6, meteoriten förintar så pass mycket av livet att det aldrig hämtar sig och den producerar så obetydlig mängd kommunikation att den kan anses oupptäckbar.
** Dessa två punkter hör så klart hemma i Sciencefictionlitteratur men för den (heltäckande)sakens natur tas du upp som "möjligheter".

Vilken av ovanstående är mest sannolik? Essentiell.org skulle säga punkt 3. Det vill säga att livet som det ser ut på jorden inte är unikt men extremt ovanligt.
Liv generellt kan dock fortfarande vara relativt vanligt men att det stannar på ett "bakterieliknande" stadium.

Men även om #3 är det som är mest sannolikt så är vår stora ståndpunkt ändå att vi borde beakta att det är nummer 4 eller 6. Det är liksom hela poängen med denna sajt samtidigt som vi återger vad vi iakttar som de oroande tecken vi anser skulle kunna vara själva orsaken till #4 eller #6.
En rekap på några av de tecknen:
  • Vi använder en ofantlig mängd av jordens resurser som inte kan förnyas och som vi dessutom är beroende av som civilisation
  • Vi har redan passerat den gräns för exempelvis koldioxidutsläpp som i förlängningen kommer påverka vår miljö med en Global Uppvärmning. Nu är det bara en fråga hur dålogt det kommer gå. De mest pessimistiska prognoserna antyder en så kallad "run-away" effekt. Alltså en effekt där det redan befintliga tillståndet förvärrar sig själv automatiskt, även om vi i morgon skulle införa en nolltolerans mot alla utsläpp av växthusgaser. Mardrömsscenariot i den slutstationen är ju ett "klimat" liknande det som finns på planeten Venus. Där ligger marktemperaturen på ≈ 460°C
  • Nästan alla länder i världen ökar sina vapenarsenaler och militära utgifter.
  • Krig över huvud taget, sett till stora eller globala sådana, har historiskt sett uppkommit med en irriterande och (hemsk) periodicitet av i snitt 36 år. Det var längre än så sedan det förra...Se även den schematiska bilden nedan på (subjektivt) utvalda stora/globala krig har satts in i ett kronologiskt diagram. Frågan vi bör ställa oss är varför vi förväntar oss att den högra sidan helt plötsligt ska fortsätat vara vit? Vilka tecken talar egentligen för att det ska vara så?

Kontakt

Skicka oss ett meddelande om du undrar över något.